Utpekad av rasister: En intervju med den utpekade.

På den rasistiska nyhetssidan 'Nyheter Idag' skrev den tidigare SD-engagerade opportunisten Chang Frick hjärtskärande om en pojke som tvingats se sin mamma bli misshandlad av en motdemonstrant vid ett av SDs torgmöten.
Som många andra gånger när rasistiska personer är inblandade visade det sig senare inte vara riktigt hela sanningen. Metros Viralgranskaren kikade närmare på det hela. Händelsen visade sig vara  resultatet av en rasistisk provokation. Pojkens mamma ska skrek nämligen: "åk tillbaka hem" till motdemonstranterna. Vi på Mångfald bestämde oss för att intervjua D som blev utpekad om hennes perspektiv.


Kan du beskriva kort vad som hände den dagen?

D: Jag hade inga planer på att demonstrera. Jag satt och pluggade matte i en lokal nära torget då en av mina kompisar sa att Jimmie Åkesson skulle komma till torget. Vi gick dit och använde enbart våra röster. Vi ropade "inga rasister på våra gator!"

Då ber den 33-åring kvinnan, som har sin son framför sig, mig "att åka hem". Enligt henne så syftade hon på att jag skulle åka tillbaka till min lägenhet. Jag tolkade det hela som att hon bad mig åka hem till mitt land eftersom det kom från en SD-sympatisör.
Vi demonstranter höjde rösterna och fortsatte ropa: "inga rasister på våra gator". Då går 33-åringen fram till en utav de fem poliserna som var där och säger att jag har hotat henne. Hon provocerade mig och gav mig en örfil med öppen handflata över höger kind, där jag fick en skarp rodnad, och i ren reaktion så slog jag tillbaka.

Hur känner du inför det hela idag?

D:
Jag känner mig rätt kränkt med tanke på alla hot/hat-meddelanden jag har fått och att jag blev uthängd på främlingsfientliga sidor. Det var inte speciellt kul.
Jag har dock fått en massa stöd också, men jag är fortfarande otroligt chockad över att just jag blev utpekad.

Hur ser situationen ut nu. Jag förstår att du har anmält det hela till polisen. Har de behandlat din anmälan?

D:
Jag har inte fått något besked från polisen ännu. Men jag har anmält att jag har blivit uthängd.
Polisen är sega och jag tror inte att dem prioriterar mitt fall före andra.

Har ditt liv påverkats av att du blev utpekad? Vilka konsekvenser har det fått?

D: Jag blev ledsen för stunden, men med allt stöd av både främlingar och nära så klarar jag mig. Jag känner mig fortfarande rätt kränkt med tanke på allt som skrivs/skrevs på internet. Främst på de främlingsfientliga sidorna. Men man ska inte ta åt sig.

Jag vill bara dela med mig av min version och få den spridd. Kvinnan som slog mig fick sin information spridd med hjälp utav de främlingsfientliga sidorna . Jag vill även tillägga att polisens agerande när detta hände var uselt. Jag blev otroligt besviken på att ingen utav de fem poliserna som var i närheten ingrepp.


Efter en stunds konversation kring frågorna jag ställt så vill D tillägga att "Innan detta hände så visste inte jag hur media fungerade men nu vet jag det. De kan göra en myra till en elefant". Kvinnan som attackerade henne försökte göra sig själv till ett offer trots att det var den 33-åriga kvinnan som börjat det hela. Kvinnan ska bl a påstått att hon fick en blackout. Detta trots att D berättar för mig att hon "var i chocktillstånd efter smällen jag fick utav kvinnan. De känns inte som att man ska ta stryk ifrån någon som uttrycker sig främlingsfientligt. Jag var chockad och fick knappt till mitt slag tillbaka".

Ofrivilligt perspektiv: Spräng nationalismen.



Jag har alltid haft svårt
för det här med att "ta tillbaka flaggan" från rasisterna. Behöver man inte värdesätta andra saker än flaggor och nationer? Jag tror inte att man behöver ta tillbaka nationen från rasisterna. Vi behöver värdesätta människorna och inte territoriella avgränsningar. Vilket är nationalismens yttersta manifestation.

Skepticism mot nationalism, även snäll sådan, borde vara en norm. Så nästa gång någon indignerat ropar att vi ska "ta tillbaka flaggan" ska det inte vara ett stridsrop för oss som är mot rasism. Det ska bemötas ljummet. Om ens alls. För rasismen bekämpas redan på arbetsplatsen, i hemmet, i skolan, i samhället. I samhället vi lever i. I samhället vi fortsätter bygga på. Tillsammans.

De territoriella gränserna kommer antagligen fortsätta finnas där, men vi borde leva som att gränserna inte fanns. Under tiden folk lägger tid på att ta tillbaka en flagga finns ett parallellt samhälle där flaggan i sig inte har någon större betydelse. Där nationen ersätts av ett samhälle där nationalismen som syns i Sverige idag inte finns.

Det må vara en idealistisk tanke och en pessimist som jag själv är den första att se luckorna i denna uppmålade bild av samhället. Ett samhälle helt utan gränser, men bilden är värd att försöka måla. För att det är människor som har målat bilden som den ser ut idag. För att det är människor som kan välja att måla om bilden. Vi behöver inte använda de färger nationalisterna har målat sin flagga med. Behöver vi det historiska bagaget?

Jag tror inte det.

Antirasistisk nationalism kan bli lika skadlig som rasistisk nationalism är. För de båda bygger på samma princip. Gränsernas betydelse. Det som finns inom nationen och det som finns utanför den. Skillnaden mellan innanför och utanför. Vi mot dom. I mina ögon känns det som att vi spelar det spel nationalisterna vill att vi ska spela. 

Antirasister och progressivt sinnade behöver tänka utanför nationen. För detta påverkar vilka färger människor väljer att måla sina visioner av framtiden med. Om vi bor i ett samhälle där folk kan måla med vilka färger de vill så kan rasisterna behålla sin jävla nation med dess begränsade utbud av färger. Vi är ändå klara med den. Vi klarar oss utan den.