Det finns inget som heter "invandringspolitik"!

Agnieszka Kwiecień, license: CC-BY 3.0

Sverige har aldrig haft någon separat invandrings- och integrationspolitik, utan denna har varit inbakad i all annan politik. När det gäller ekonomiskt stöd till de som behöver det, så har det fallit under "ekonomisk politik", oavsett om det gäller svenskfödda eller invandrade, integrerade eller segregerade.
Gäller frågan utbildning, så har det fallit under "utbildningspolitik", oavsett om det gäller svenskfödda eller invandrade, integrerade eller segregerade.
Gäller frågan brott och straff, så faller det under "rättspolitik", oavsett om det gäller svenskfödda eller invandrade, integrerade eller segregerade.

"7-klövern" har brytt sig enormt mycket om detta, men det är endast SD som ser "invandring" som en separat fråga, därför är SD det enda parti som har något som ens heter "invandringspolitik" och är det enda parti som driver något som heter "invandrarfrågan". Det finns inget annat parti i Sveriges Riksdag som idag eller historiskt någonsin separerat ut "invandringspolitik", för det har aldrig och kommer aldrig finnas en god orsak att göra detta.

 Det främsta argumentet som SD fört fram under sina 4 år i Riksdagen för att stänga till gränserna är att detta på något magiskt sätt skulle lösa alla landets problem, att det på något sätt skulle vara invandringen som är roten till alla problem vi har i landet. Denna separation av invandringspolitiken från resterande politiska områden är lite som att plocka osten från alla pizzor, för alla pizzor har ju ost.

På den politiska pizzerian krävs det vissa komponenter för att baka en godkänd pizza. Du behöver degen (pengarna), du behöver tomatsåsen (politisk inriktning, höger/vänster), osten (invandring/integration) samt toppingen (sakfrågan). Som du ser så har varje politisk pizza tre gemensamma komponenter samt sakfrågan/toppingen. Invandringen är alltid inbakad i pizzan!

Den nya bagaren på pizzerian har inte riktigt förstått hur man bakar en politisk pizza och slänger därför bara in en näve ost i ugnen och säger att toppingen kommer komma av sig självt. Degen vet hen inget om, för hen har aldrig använt deg till sina pizzor. Tomatsåsen är helt urvattnad. Hade denna bagare varit anställd på en riktig pizzeria, så hade hen fått sluta baka pizzor och istället blivit förpassad till att städa upp ugnen, som denne lyckats förstöra genom att bara slänga in ost.

Tyvärr är denna pizzeria Svea Rikes Riksdag och bagare SD får stå kvar och baka sina ostklumpar med sin urvattnade, nästan helt bruna tomatsås vid sidan av, väntandes på sin topping.

Ofrivilligt Perspektiv: Marsch och Motdemonstration.

Till att börja med: motdemonstrationerna i Jönköping är en demokratiyttring. Ett sätt att kräva ansvar och visa missnöje. Det är ett sätt för antifascister och antirasister, oavsett politiskt färg, att ta till vara på våra gemensamma antifascistiska/antirasistiska intressen.
Att argumentera för motsatsen, att det skulle röra sig om ett demokratihinder med motdemonstrationer, är i alla högsta grad att agera medlöpare till fascisterna och rasisterna. De som argumenterar på detta sätt ser nazisternas rättigheter men inte motdemonstranternas. Motsägelsefullt kan tyckas.

Oavsett unkna och människofientliga åsikter ska folk givetvis få tala. Demokrati innefattar både "för" och "emot" och ju snabbare de som vill beskylla motdemonstranterna för allsköns brott fattar att de aldrig kan ställas till svars för vad en nazist gör desto bättre.

En fråga är värd att ställa i sammanhanget skulle kunna vara: Hade nazisterna ställt in utan tillstånd?

Mitt svar är att nazisterna antagligen inte skulle hållit sig borta från gatorna och jag tror det folkliga motstånd som mobiliserades mot dom i Torsdags den första Maj är den bästa lösningen på en dålig situation.
Eftersom jag är av den uppfattningen är det uppenbart att ställa sig den retoriska frågan: Är det bättre att ha en demonstration legitimerad av myndigheterna eller ett förbjudet kaos där alla demonstranter jagas? Inklusive motdemonstranterna?

Givetvis är aspekterna man måste se till många, det hela är inte helt enkelt. Däremot tror jag inte att någon lag eller förbud i världen hindrar folk att vara nazister. Samhälleligt engagemang mot nazismen gör det dock jävligt svårt för den att slå rot.